frykowski

allt får mig att börja gråta. jag kan inte hålla bort det. försöker koncentrera mig på något helt annat men jag vill bara känna hans närhet. hans närhet har alltid varit det som tar bort ångesten. då behövs det inte sägas så mycket alls.
han säger hela tiden att jag ska blicka framåt å jag förstår om de hjälper för honom men det hjälper inte riktigt för mig.
jag har haft panikattacker hela dagen i  omgångar. bara legat i sängen. kan inte tänka bakåt för då tänker jag bara på att han åkte å tänker jag framåt så ser jag bara hur mycket jag har att fixa.
det är så synd det här...för jag är så himla glad egentligen. om han bara bott här frotfarande hade han fåt se det. men nu får han bara se mig förtvivlad. men dom här omständigheterna gör mig ju så himla ledsen. jag blev sjuk dagen innan han åkte. å så är det alltid. jag blir sjuk av det för det blir för tungt. satans jävla urinvägsinfektion. sorg ger mig alltid urinvägsinfektion. det är tredje gången jag fått det av att han åker hem igen. eller så är det något annat fel. vi fick spendera hela sista kvällen på akuten iaf. jag vet inte hur jag ska ställa om mig igen. jag har gråtit sedan i fredags. jag vill slänga i mig en burk piller å sova i åtminstone en vecka.
blev förkrossad bara av att han skulle till gröna lund. å jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det.
så det är på den nivån det är.
jag ville vara den som gick på gröna lund med honom. come back baby dont you see, im not myself when youre not with me


here you come again, just when im about to get myself together,
you walsed right in the door, just like youve done before
and wraped my heart around your littlefinger