frykowski

det är ju knappast en nyhet att jag har kontinuerliga LSD-drömmar, men inatt var tveklöst den märkligaste drömmen på länge. riktigt jefferson airplane-alice in wonderland.
drömde att jag var inne på badrummet. vad exekt som hände till en början är väldigt luddigt, men jag vet att jag iaf satt på golvet å tvättade av någonting. men jag förlorade kontrollen över duschslangen, å den började röra sig fram å tillbaka genom luften som en orm, å jag blev genomblöt.
skulle gå ut ur rummet, men stannade till vid spegeln, å på hyllplanet alldeles under den satt en larv å en myra. vi gick ut från badrummet å satte oss på ett bord å började prata. jag vet inte om vad..men det var behagligt. som att dom förstog så bra. det fanns någon slags samhörighet. (vilket är ett återkommade ämne i mina drömmar).
  Antingen var jag lika liten som dom, eller så var dom lika stora som mig, för dom var plötsligt i en sådan extrem närbild att jag kunde se alla detaljer på dom. jag såg ingenting annat, bara dom. face to face. det var då det gick upp för mig att larven hade pärlögon.
Började titta närmare på den å kunde se varenda liten söm. Ögonen var svarta små pärlor, å man kunde se tråden runt dem, hur dom var fastsydda. å den hade som små känselspröt som tydligt var som små tvinnade garnbitar. Bak över ryggen hade den gröna å röda små tyglappar, fastsydda med svart tråd i lite quilt-stil.
Den tittade så menande på mig hela tiden, å den var så otroligt vacker.
Det slog mig att vi inte hade pratat över huvud taget fast jag trott att vi gjorde det. den var bara helt tyst, men hade den där menande blicken..å när jag inspekterade den så var det precis som att den ville att jag skulle titta på den. det var ungefär som när en hund menande tittar på en när den vill bli klappad, fast den här ville bara att jag skulle titta på den. å jag inspekterade verkligen. 

Alla kort låg på bordet. å vi var helt å håller i nuet. 
 det var som att vi pratade fast inga ord sades, å inga tankar tänktes.
den såg precis ut som något man gör på slöjden när man är liten..fast med en själ..levande lixom. efter ett tag vände jag mig till myran. men vi hade knappt reflekterat över varande redan från början. det var inte på myran fokusen låg, å det var ömesidigt. men för den saken skull var det inte någon dålig stämning mellan oss.
stämningen var över lag utav god karaktär. å det kändes underbart att va där, eller att leva, eller vad det nu var. någonting mycket gott iaf.
hur som helst var myran inte i form av en myra, utan i form av ett sånt där pyttelitet blått tåg med stora hjul som var till dom där tågrälsen i trä som var väl förekommande när man var liten. men vi etablerade ingen kontakt direkt. men larven tittade på mig hela tiden. som att den ville att jag skulle älska den. det var en sån underbar känsla att med ögonen utbyta sånna rika känslor, utan att ens tänka eller prata. det var bara rena känslor. jag tror drömmen handlade om att se andra för vad de är, å inte vad de ser ut som. för det var en larv å en myra. även om det kanske såg ut som ett slags gosedjur med känslelspröt å fyra ben, å ett blått litet tåg. men det såg jag ju först när jag började titta efter hur de såg ut.
å att att allt helt plötsligt blev i extrem närbild kanske kna va för att man ser alla ihopsydda skavanker hos andra när man börjar tänka för mycket på deras ytliga sidor. anledningen till att den tittade sådär menande på mig, å bara ville att jag skulle titta på den å älska den var nog för att den ville att jag skulle kunna älska den även när jag sett hur den såg ut. å att den inte såg ut som det den faktiskt var.


igår råkade jag hålla i ett höns-foster. det var av misstag...men det kändes inte bättre för det.
den var rite lätt rosa å hade små små tassar.