frykowski

en svensk börjar ofta sina svar på tal med ordet nej. (förutom gotlänningarna som med förkärlek börjar sina svar med  både ja å nej  - 'jo men naaj' ) å svensken säger heller sällan att någonting är bra. isåfall är det bara bra. vilket ju kan tolkas båda vägarna. det ska alltid låta som att det är lite sämre än vad det är.
en negativ underton.
när det däremot är riktigt dåligt, får det aldrig lysa igenom hur dåligt det faktiskt är.
å det får heller inte verka som att man tycker för mycket om dom som man tycker om. det pratas alltid om familj å vänner med en viss oberörd ton. som att kärlek är till för bögar som inte vågar slåss. En svensk man tycker inte om, å han tycker inte illa om. han tycker helt enkelt inte alls. han informerar. reducerar å skulle gärna patentera de ytterst sällan förekomna ordvitsarna. humor lika torr å frasig som adaktusons ökenhår.

-så hur var din sommar?
- nej men det var väl bara bra. hur var din?
-nej men jag ska inte klaga. vädret var st¨ålande så...nej det var bara bra.
-så hur känns det att börja jobba igen?
-nej det känns bara bra...få lite rutiner...mm..nej men det blir nog bra att komma igång.
- så hur mår familjen?
- familjen? nej men frun ligger ju till sängs..
-nej men gör hon det? vad kan hon ha råkat ut för då?
-nej men hon blev ju skjuten i ryggen vet du, fick åka till sjukan..men nej det gick bara bra dom väl fick liv i henne. 
-nej men säger du det? nej det var det värsta. men tar du hand om barnen själv då eller nej?
-jag tar hand om barnen själv, men nej dom är ju så stora nu så..nej men det är inget bekymmer.  du får väl komma över å hälsa på. frun skulle nog bara tycka det var trevligt.
-nej men det ska jag verkligen göra...mm..nej hon behöver nog allt stöd hon kan få..
-mm...nej men det tycker jag verkligen du ska göra. kommer du imorgon?
-imorgon? det kanske vi kan ordna..nej men vi ses då!
-mm..nej men du, det gör vi!

som att man redan i huvudet har gjort om de ställda frågorna till negativa påståenden som man måste bestrida genom att säga att 'nej, så är det inte alls'.
som att man jantelagsmässing redan direkt måste tydliggöra att man inte tror att man har det bättre än någon annan.
att det här ska ni inte ta för allvarligt på...

vilken otroligt tråkigt klingande energi det är i att höra något halvgammalt par på några glas rödvin klargöra att dom faktiskt inte har något att klaga på.
jag har väldigt mycket att klaga över, å jag gör det också. mer nä mångaorkar med, men fördelen är väl ändå att när klagan är över å jag kontrar mig själv med positiva superlativ får de en tydligare innebörd å man blir helt enkelt mer trovärdig. för det kan inte alltid vara bara bra. eller bättre än vad det egentligen är.