frykowski

idag har jag haft en bekymmersam dag. till att börja med kom jag för sent till jobbet. men det var ok sa dom. dom tar hänsyn till att allt kännts väldigt lågt den senaste veckan.
det första jag skulle göra var att putsa köttet till den gigantiska beställningen. det var en hel låda med små äckliga grismuskler. å jag höll på å spy varje sekund när jag stog där å slet av senorna å hinnorna. kom å tänka på Mr Maybe som var slaktare i sommras å tyckte plötsligt väldigt synd om honom. jag känner mig alltid smutsig efter att jag putsat kött. jag förstår att han inte stog ut längre.
en sak att bara skära det å steka det...men när man ska börja slita av senor å fett å sånt där...det känns som att jag våldtar grisen. dom där genomskinliga hinnorna sitter så hårt..men när man dragit av lite så glider helt plötsligt en hinna av runt hela köttstycket.som en kondom, ungefär. å jag spyr nästan varje gång. å sen står man där..täckt av fett å köttslamsor på hela händerna, å det går inte å skaka av det för det fastnar lixom. å sen när blodet ska hällas av från plåten dom tinat på...
höll på att få det över hela armarna en gång när den stog lite för högt upp.
det kom på skorna dock.
hur som helst...när jag äntligen gjort klart hela lådan sa dom att det fanns två till. jag trodde verkligen inte att jag skulle klara det. egentligen kanske inte jag har så mycket att göra i ett kök på en restaurang, med alla mina matnojjor å fobier.
sedan hade jag två möten med försäkringskassan.
jag kunde inte begripa vad människan sa.
jag inledde det andra mötet med att säga: jo jag tänkte söka någon distanskurs men jag ville meddela dig det innan jag gör det så det inte blir nåt krångel...typ att ni då anser mig vara för frisk för å få bidraget eller nåt. är det lugnt?
å därefter pratade hon i tio minuter, eller nåt, å det var bara fram å tillbaka. tillslut avbröt jag henne å sa att det var för mycket information på en ganska enkel fråga. då sa hon att det var ok. vilket hon kunde sagt direkt. sen frågade jag lite om hur man ordnar allt rent praktiskt när jag ska flytta å det var då det blev så krångligt att jag tillslut började gråta å vi fick boka in ett nytt möte för att ha tid att reda ut allt lite mer. en människa skulle kunna prata ihjäl mig. framför allt hon.
ibland rör hon läpparna utan att prata också. iallafall tror jag det. eller så är det precis som när min morbror ska förklara något om datorer å sånt. tillslut hör man ingenting. bara ser dom där läpparna röra på sig.
sedan träffade jag annika en stund, å sen edvin. spelade in en låt också. men det blev nog inte så bra.
å sen har jag bara suttit här å varit sorgsen över att jag har så ont överallt. jag är äldre än havet. å michel är inte här hos mig. om han varit här, å jag visste att vi inte skulle vara utan varandra såhär nånsin igen hade jag strålat som en sol. det hade bara blåst bort så många bekymmer, som att dom aldrig någonsin funnits. det hade fått mig att känna mig totalt hel igen. jag hade tillochmed uppskattat att bli väckt på morgonen. jag saknar när han skrattar åt mitt latinohumör. det är verkligen gulligt så det knyter sig i hela hjärtat när han skrattar så.