frykowski

jag drömde att jag stog under syrenbusken på den grusade gången utanför det hus jag vuxit upp i. höll händerna för ansiktet å grät. hörde ett väldigt rasslande ljud å å det gjorde ont på händerna. vågade inte titta upp för jag var rädd att allt inte vad som det skulle vid huset. kisade tillslut genom fingrarna å såg hur det rann grus ner på marken från mitt ansikte.
tänkte att det inte var första gången jag grät grus, men att jag inte trodde att jag skulle göra det vid mitt barndomshem. det gjorde verkligen ont på händerna.
blev väldigt arg för ingenting kändes rätt å jag visste inte riktigt vad jag gjorde där. men jag visste heller inte vart jag annars skulle ta vägen. började sparka i gruset, å jämnade grushögen jag gråtit med marken. vaknade å var ganska rädd. eller iaf kände jag ett starkt obehag. en otrevnad.
jag önskar att jag kunde sluta drömma om det gamla huset. för jag trivdes ändå ganska bra där, å jag vill behålla det som ett bra minne. men dom konstiga drömmarna jag alltid har om huset gör att jag nästan börjar tycka det är kusligt.
jag saknar mitt trädgårdsland...å trädgårdslandet jag å michel hade på terra nova.
önskar att man visste att uppskatta ännu mer än vad man gjorde. man kan tro att man uppskattar sin omgivning å de människor i ens närhet..men när man får distans till det så vet man att man borde ha gett så mycket mer.
jag önskar jag såg när michel hade på sig min mammas gröna klänning. men det var långt innan vi kände varandra. å jag tror inte jag var hemma den dagen. det måste ha varit väldigt roligt. michel är så söt. precis en sådan man verkligen vill ha. en sån som alla borde få ha. jag har haft tur en gång i livet. å det räcker för det var den turen jag red på när jag försvann rakt in i stormen. kärlek är alltid som att stå i mitt i ögat av stormen..två kometer som frontalkrockar för att sedan smälta samman till en ny strålande sol mitt i himlens blå. å herre gud vad jag blir lycklig när jag tänker på honom å allt han har gjort för mig.
jag står gärna mitt i stormen om stormen är michel. min hurricane som blåste bort till en annan kontinent.
jag önskar jag kunde vara med dig inatt.


egentligen tror jag inte på tur å otur så mycket (förutom för den där mannen som blev träffad av blixten sju gånger..å dog den åttonde..det var faktiskt otur) men jag kan inte förstå hur jag kunde få michel annat än med ren tur.
så vitt jag vet så finns det ingen statistik över hur någon som jag får någon som honom. men jag tror jag hade haft oddsen emot mig, om jag inte hade tur.

jag undrar hur du ser ut nu. vad du mumlar om i sömnen..vad du skrattar till åt inatt.
det gör ont att veta, men lika ont att undra