...

hade jag varit någon annan så hade jag nog skrattat åt den som var jag.
allt jag gör är att vänta. tiden är min cancer.
återigen känner jag för att krossa alla telefoner å datorer runt omkring mig å lägga mig under täcket å låtsas at jag snart ska födas på nytt.
bögarna ovanför har bögkalas igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0