where is my mind
dra åt helvete. jag menar det verkligen.
jag kastar telefonen ut i regnet å klipper sönder mina kläder. det här är inte jag längre, å det är inte mitt fel.
jag drar. jag hade mycket roligare förr. jag kommer hitta på en massa grejer, å jag vet inte om jag kommer dela med mig.
det regnar verkligen jättemycket.
mediciner är cancer. jag kan inte beskriva hur det är å gå av å på så här hela tiden. jag önskar verkligen att jag inte börjat alls igen. men det gick inte. jag trodde inte jag skulle klara av dom första dagarna efter michel å jag hamnade på skilda kontinenter. men dom första dagarna blev till veckor, å sen hade det gått ett år.
jag vet att jag kommer sluta med dom för gott den här gången. jag vill aldrig aldrig någonsin vara här igen.
men det känns väldigt jobbigt faktiskt att ligga här å vridas i kallsvettningar å märkliga svävningar. som bakom ett filter.
den här gången skulle jag verkligen vilja be om hjälp. jag vill inte ha hjälp annars, jag vill klara det själv.
men nu önskar jag att jag kunde be michel hämta ett glas vatten till mig. jag vill be om den hjälpen. och att få vila bort det här i sällskap. få ligga å ge kärlek.
jag kommer aldrig hamna här nere igen. jag vet att det bara ska bli bättre nu, efter det här värsta. det ska bli jättebra. men nu vill jag bara be om hjälp å sällskap för jag är helt sliten. å faktiskt väldigt rädd. jag önskar bara att michel hade ledigt i två veckor. å att han kom å tog mig nånstans där vi bara kunde vara med varandra. för jag älskar honom så himla mycket, å det allra värsta med hela den här skiten är att jag är rädd att jag inte ger michel tillräckligt med lycka. jag vill inte vara en börda eller nåt tråkigt. jag vill att jag ska vara det lyckligaste för honom. jag vill göra honom stolt å glad.
jag kan va rolig jag lovar. men jag behöver två veckor med michel. jag behöver två veckor där vi kan vara det viktigaste, å lyssna på musik å baka tårtor till honom. å sjunga.
men det finns inga två jävla veckor. vart skulle dom komma ifrån. is there a cure for life?
jag kastar telefonen ut i regnet å klipper sönder mina kläder. det här är inte jag längre, å det är inte mitt fel.
jag drar. jag hade mycket roligare förr. jag kommer hitta på en massa grejer, å jag vet inte om jag kommer dela med mig.
det regnar verkligen jättemycket.
mediciner är cancer. jag kan inte beskriva hur det är å gå av å på så här hela tiden. jag önskar verkligen att jag inte börjat alls igen. men det gick inte. jag trodde inte jag skulle klara av dom första dagarna efter michel å jag hamnade på skilda kontinenter. men dom första dagarna blev till veckor, å sen hade det gått ett år.
jag vet att jag kommer sluta med dom för gott den här gången. jag vill aldrig aldrig någonsin vara här igen.
men det känns väldigt jobbigt faktiskt att ligga här å vridas i kallsvettningar å märkliga svävningar. som bakom ett filter.
den här gången skulle jag verkligen vilja be om hjälp. jag vill inte ha hjälp annars, jag vill klara det själv.
men nu önskar jag att jag kunde be michel hämta ett glas vatten till mig. jag vill be om den hjälpen. och att få vila bort det här i sällskap. få ligga å ge kärlek.
jag kommer aldrig hamna här nere igen. jag vet att det bara ska bli bättre nu, efter det här värsta. det ska bli jättebra. men nu vill jag bara be om hjälp å sällskap för jag är helt sliten. å faktiskt väldigt rädd. jag önskar bara att michel hade ledigt i två veckor. å att han kom å tog mig nånstans där vi bara kunde vara med varandra. för jag älskar honom så himla mycket, å det allra värsta med hela den här skiten är att jag är rädd att jag inte ger michel tillräckligt med lycka. jag vill inte vara en börda eller nåt tråkigt. jag vill att jag ska vara det lyckligaste för honom. jag vill göra honom stolt å glad.
jag kan va rolig jag lovar. men jag behöver två veckor med michel. jag behöver två veckor där vi kan vara det viktigaste, å lyssna på musik å baka tårtor till honom. å sjunga.
men det finns inga två jävla veckor. vart skulle dom komma ifrån. is there a cure for life?
Kommentarer
Postat av: Da itch
Lully-djuret, du kommer att bli bra snart. Jag tycker så synd om dig som måste gå igenom allt det här. Du är min kärlek, puss!
Trackback
