mellow
Ingen vet vet vad jag har gjort idag.
det är det som är det värsta. ingen har frågat, ingen har lyssnat å ingen vet, förutom jag. men imorgon tänker jag inte på det längre å det är som det aldrig har hänt, å så blåser dagarna förbi.
Jag undrar vem som formulerade frågan om trädet, å om det föll trots att ingen varken hörde eller såg.
hörde någon när jag föll idag?
det jag gör just nu händer ungefär lika lite som det jag önskar att jag gjorde nu.
jag önskar jag låg med Michel.
Varje gång någonting intressant händer min dag, så tänker jag direkt att jag vill berätta det för michel.
Men det är inte alltid så lätt att återberätta saker flera timmar senare. Mycket berättas aldrig å då får jag en känsla av att det hände helt i onödan.
Jag tycker största glädjen i det mesta ligger i själva momentet att dela med sig utav det. Vare sig det handlar om att uppleva det med någon, eller att berätta det för någon.
Ungefär som om man köper en sak. En helt onödig sak som man varken behöver eller vill ha. Vad har den då för värde?
Men om man ger saken till någon, får saken helt plötsligt en identitet. Den blir en gåva.
Även om saken i sig inte betyder ett skvatt ens för personen den tillägnas, så betyder den något för att den är tilltänkt.
Å så känner jag med det mesta som händer mig. Det finns ingen som ger ett värde åt händelserna. Jag får inte värdet av att vara till någon.
Att vara kär men ensam tar hårt i hela bröstkorgen. Jag har svalt en handgranat. Det tickar bakom revbenen.
hör ni det då?
min hjärna är som en möglig tvättsvamp. Jag är ingen kvinna utan en man.
got three pillows in bed, but i never use the right one
