Strawberry fields

Såg på ett program som bla handlade om beatles, å tårarna bara rann.
det är inte begripligt hur vissa av deras låtar ens är möjliga att skapa, det är så fruktansvärt väl igenomtänkt.
Jag tycker dock det är synd att de även gjorde ganska många låtar som bara känns som utfyllnad, men må så vara då.
Det är ändå helt fantastiskt. Å även om jag är väldigt bred i min musiksmak, så har Beatles en särskild plats. Inte för att jag tycker dom är bäst, men för att det var det första band jag verkligen tog mig till hjärtat, när jag var liten å började gilla 60/70-tals musik.
Jag tycker det är synd att yellow submarine-skivan i många fall är inkörsporten. det är där folk börjar gilla beatles, men det är verkligen fel bild av dom om man frågar mig. även om den skivan också har sina höjdpunkter.
Ett särskilt stort tack vill jag ge till George Harrison. inte bara för sin roll i Beatles, utan även för en fantastiskt vacker solokarriär.
Han var alltid lite smått i skymundan, men för mig är han den stora punkten för magi i bandet.
han bidrog med den abstrakta biten,soulen. medans Mccartneys å Lennons abstraka bit mer var flummig å lekfull, Vilket jag givetvis är mycket förtjust i också.
Men George Harrison var Soul.
jag fällde några tårar när han dog för några år sedan.
Å det kan inte bli sorgligare än att lyssna på 'my sweet lord' å tänka att han faktiskt är död.
Han kommer inte spela mer gitarr.

Kommentarer
Postat av: Michel

...men hans son lever och är precis lika duktig. Det är så jag tröstar mig när jag blir lite ledsen av att John Bonham är död.

2008-10-07 @ 16:30:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0