frykowski

jag å michel träffades under väldigt märkliga omständigheter. i korta drag: ända sedan jag var ganska ung florerade namnet michel på alla möjliga håll, men jag visste aldrig vem det var. ett par år senare hamnade jag i sällskap med honom, då vi hade en gemensam vän. vi filmade lite, på skoj skull.
det var typ då jag lärde känna honom lite. men jag vågade knappt titta på honom. han trodde jag ogillade honom för att jag var så tystlåten, men så fort jag kom hem, å kom in i hallen slog en helt underbar doft emot mig, å jag visste att han var där.
hjärtat började bulta å jag vändes ut å jag ville egentligen gå in å slita av honom kläderna å kyssa honom.
å jag älskade hans hår... men trots att jag knappt tittade på honom om han sa hej, så var det ingen slump att jag ibland hade på mig långa knästrumpor å kjol, då jag satt mitt emot honom i en soffa, å la benen i kors, så kjolen gled upp lite.
ibland stannade jag inne i stan, bara för att kunna be honom om skjuts hem, när han slutat jobbet.
bilfärden tog bara fem minuter, men det var ändå vad jag såg fram emot hela dagen.. men vi var väldigt hemliga av oss i början. även fast det inte var nånting mellan oss än..men det var vissa omständigheter.
men jag kommer tydligt ihåg den gången då det gick upp för mig att jag ville mer än bara att han skulle ta tag i mig å slänga upp mig mot väggen, and you know.
det var en kväll då vi fick för oss att åka ut till ett ställe på landet där det spökar. det var helt kolsvart, å jag var så fruktansvärt rädd, å det var då jag bara ville att han skulle ta tag i min hand å hålla mig precis intill honom.
tror jag började bli kär där. sen åkte vi till en lägenhet, å jag vet inte hur länge, men vi satt bara bredvid varandra, hans huvud var lutat mot mig, å jag strök mig mot hans hår, tog tag i det å drog det mot ansiktet, å han strök handen under min haka, som han kallade för
katt-hakan..å han tyckte att jag hade så underbart len hud. jag sa att min mage var väldigt len också..å han tog på den.
sen gick det en tid, å en kväll kom jag hem till en lägenhet där en vän försökt ta livet av sig. det var blod på väggarna, i hela badkaret å köket. det var hemskt, å jag var totalt chockad. bara skrek å grät å visste inte vad jag skulle göra. å det dröjde länge innan jag hittade killen under en säng. killen i fråga var väldigt arg på mig i sitt drogade tillstånd, när jag försökte få tag på hans telefon å ringa en ambulans. efter mycket om och men körde iaf michel å jag honom till sjukhuset senare.
på natten bakade jag åt michel, sen sa jag åt honom att jag tog av mig trosorna, sen låg vi med varandra.
dagen efter skrev jag till honom.
"you're damn nice", skrev jag.
han skrev tillbaka att jag var det också. sen låg vi med varandra jämt. det var helt sinnessjukt bra. så jävla magiskt å fantastiskt..å jag längtar verkligen tillbaka till det där. när vi trodde att vi skulle vara tillsammans för alltid, å att ingenting skulle kunna dela på oss. visst var jag rädd för ett förhållande, å det vet jag att han var också. men det försvann när förälskelsen blev så jävla stark.
han sa till mig hela tiden vad vacker jag var. att han aldrig sett något som jag...å jag hade aldrig hört det på det viset förr.
en gång hade jag glömt min halsduk på hans jobb..jag fick senare ett meddelande där det stog
'jag har en jungfrus schal i min fromma ägo - jag bjuder dig den, mot ditt hjärta'
jag glömmer aldrig dom orden. det är så jävla sorgligt vad man tror i början..men sen efter ett tag blir allt verkligt igen, å vi delades. fortfarande tillsammans, men vi delades. som ett jävla hål i en cirkel, å jag kan inte vara hel utan honom.
 en bil blev sönderslagen, vänskaper hann splittras, å allt jag ägde var inlåst i ett förråd som jag å michel var tvungna å bryta upp, å jag var rädd att bli ihjälslagen eller nåt, innan vi var helt fria att fortsätta bli mer å mer förälskade. det är så synd att alla inte kunde acceptera vårt förhållande i början. bara för att dom var egoistiska. fan vad jag saknar dig michel. jag vill att du ska veta hur jävla mycket jag saknar dig. å jag är fortfarande den som fick skjuts hem av dig. jag har min katthaka, å jag har kvar mina knästrumpor, å mitt hjärta slår lika hårt varje gång du ens skriver till mig.
jag har fortfarande kvar lappen du skrev, innan du reste iväg under vår första sommar där jag skulle kryssa för varje dag som gick tills du kom hem.
 jag har kvar dödskalleschalen jag stal från dig,
 å orchidéen du gav till för nästan fyra år sedanlever fortfarande..
det enda som inte är kvar hos mig, är du. å jag saknar dig så in i helvete mycket. jag vet att jag skriver det ofta, säger det ofta.
 jag hade förmodligen inte känt mig lika desperat å bruten av att han är iväg, om det inte vore för att min hälsa har som ett slags lås runt mig som jag varje dag försöker fila av mig bit ör bit. men det gör lixom att han känns dubbelt så långt borta.
just den här natten erkänner jag mig besegrad. jag försöker alltid att trycka bort det. att mitt i ångesten bryta ut i leende å säga till mig själv att det inte var så farligt, å sen låtsas som att jag inte alls för en stund bröt ihop. men just inatt orkar jag inte säga det till mig själv. utan jag vet exakt hur riktig å hård ångesten är ikväll, å jag behöver dom där strykningarna längst mig kropp av honom. min blogg är vidrigt deprimerande. men det är här jag låter mig skriva om allt jag inte orkar prata om.
men visst hade vi det jävligt kul i början michel? på våra bilfärder med gg allin i högtalarna..å när du söp ner mig totalt med guld-sprit. å när vi gjorde allt för att få tag på den där filmen duvet...som jag inte ens tänker nämna vid namn för det är mått pinsamt :)
vi gjorde egentligen vad som helst bara för att få ha en ursäkt att ses.
det var verkligen en lycklig tid, trots allt som strulade. å du var så jävla snygg..å du körde snabbt i bilen, så jag höll på att explodera för jag ville ha dig så mycket.
å allt trul med Enzo..
vi var så jävla bad-ass som låg med varandra på opassande ställen. å det var fantastiskt.
lights out