Bara för att jag inte är paranoid, betyder det inte att ingen följer efter mig.
här ligger jag mitt i natten, å kan inte ens försöka sova ikväll för att det nya virusprogrammet tar sån jävla tid på sig att bli nedladdat.
freebird spelas underligt nog på radion jag lyssnar på. vemodigt passande när jag ligger här å tänker på michel. hur underbart det var när vi pratade ikväll, å vi la oss ner i våra sängar med datorerna bredvid oss..det blev nästan som att ligga bredvid varandra. skillnaden är bara att när mina händer hela tiden åkte upp mot skärmen, så kunde han varken se eller känna att jag tog på honom. att jag hade handen mot hans kind.
det krossar mitt hjärta. jag vill ju bara kunna känna honom. jag hoppas att han strök handen på skärmen mot bilden av min kind också. men det kunde jag inte se.
en virtuell kärlek. en teoretisk form av existens. men bilden faller ner som ett papper när man sen stänger av datorn å är ensam.
å idag fyller han år, å jag är en dålig hustru som inte kan va med honom. egentligen borde jag kanske inte alltid känna mig som den dåliga av oss, för han har ju lika stor del i att vi inte bor med varandra.
men som vanligt känns det som att allt ligger på mig, å allt är mitt fel. å jag känner mig dålig å har skuldkänslor för min frånvaro. men vad ska jag göra då? jag gör så gott jag kan. jag gör mer än jag kan å kanske mer än jag borde för nu håller jag på å stressa sönder mig själv. men alla ser fortfarande på mig som att jag gör för lite. å jag orkar inte den här pressen längre. det är nog med pressen från mig själv. gud vet att jag pressar mig till en nivå jag egentligen kanske inte är på än. men jag vill ju så gärna...för den här distansen tar glöden från livet.
det säger väldigt mycket om kärleken i sig....
att vara beredd att göra saker man inte trodde man klarade av.
men jag hoppas att michel är glad för min skull över de steg jag faktiskt tagit framåt.
that's life, är min favoritlåt för tillfället.
jag vill bli som vanligt nu. å det måste gå fortare än det går. som jag skrev i ett tidigare inlägg, så verkar meningen med livet (förutom kärlek) att alltid bli bättre.
å det är en så förbannat tråkig mening att man verkligen tappar lusten, men jag förstår det ändå till hundra procent.
man verkar inte kunna bli den man vill vara, utan att bli bättre än vad man är.
för man vill visst aldrig bara vara.
men det går inte på långa vägar att bara vara för jag vill bara vara med min michel. jag vill inte fira min födelsedag nästa vecka, för tredje gången helt själv.
å jag vill inte vakna upp imorgon, å veta att michel firar sin födelsedag med ungefär hela världen förutom med mig.
tredje året i rad nu, som vi inte kan va med varandra på våra födelsedagar.
å vår förlovningsdag var vi inte heller varit med varandra.
å våra årsdagar var vi antingen inte med varandra alls, eller var tvungen att avbryta för jobb å sånt.
ska det vara så?? jag vill att sverker ska svara på det.
jag avskyr helgerna, för jag har ingenting å göra. å jag är pank. å michel får inte sin födelsedagspressent i tid. å det känns inte alls bra. kan jag inte väcka honom med en kyss å en massa bakverk å pressenter in person, så vill jag väl ändå att han ska få någonting på posten. jag vet att jag skulle kunna fira hans födelsedag så bra. hanskulle kunna känna sig så uppvaktad. som att hela hans liv verkligen var värt varenda sekund som ledde fram till just det uppvaknande, imorgon på hans alldeles egna dag, bredvid en alldeles naken flicka som jag. som inte vill nåt hellre än att för en gångs skull vara den som bjuder honom på födelsedag.
i love you mich my pimp. and i will be your doll.
snälla säg att du rörde vid mig under vårat samtal över det globala nätverket?
Jag sa ju att jag klappade på dig =D
"that's life"...vilken syftar du på? Ridin' high in april, shot down in may??
hoppas du gör det ofta när du pratar med mig..
ja precis, med frankie
...ja den är trevlig.