frykowski

jag kan inte riktigt svara för varför, men jag har en tendens att ljuga väldigt hårt på morgonen, när jag prcis vaknat.
faktum är att jag inte har en susning om vad jag pratar om. men jag tycks alltid ha svar på tal. fråga mig vad du vill, å jag svarar vad jag vill. ibland inser jag under svaret att jag yrar, å då ursäktar jag mig.
men det blir lite konstigt när den jag pratar med inte vet om att jag nyss vaknat. som häromdagen när min vän linda ringde mig. så börjar jag helt plötsligt prata om att jag måste börja styra inör att michel flyttar hem.
hon frågade förvirrat: men ska han inte gå klart sin utbildning? ska han flytta hem?
varpå jag säger, oj nej, nej det ska han inte. jag bara yrar.
vilket kan låta märkligt om man inte vet om att jag nyss vaknat, å att jag alltid är totalt sinnesförvirrad de närmsta tio minuterna. nej jag bara yrar..så kan man ju inte säga helt plötsligt när man pratar. det verkar ju helskumt.
jag har för vana att alltid ringa michel när jag råkar vakna tidigt, å det förvånar mig att jag alls kan slå hans nummer rätt med tanke på hur väck jag är, men det tycks sitta mer inpräntat än vanlig talförmåga. jag kommer alltid rätt, å vad jag än säger minuterna därefter är i stort sett ren å skär lögn.
imorse sa jag att jag var tvungen å sluta för att jag skulle ta ut en blåbärspaj ur ugnen. det minns jag klart å tydligt eftersom jag, när vi lagt på insåg att jag fortfarande låg i sängen, å inte alls hade en paj i ugnen.
jag kan i stort sett börja prata om vad som helst. vilket michel ofta har fått erfara.
han ser mig som ett stort skämt på morgonen. ligger å skrattar sig själv till döds medans jag rent ursinnigt skriker både det ena å det andra.
det är en dödssynd att väcka mig.
jag fasar inför den dag då jag råkar slå fel nummer. det kommer hända, å jag kommer göra bort mig totalt