Nature is a whore
varför ska alltid naturprogram ge en känsla av obhag?
det har under ett par tillfällen dom senaste veckorna visats några olika program som jag bara av en händelse råkat se.
en gång handlade det om väder
en gång om växthuseffekterna å jorden i sin begynnelse
en gång handlade det bla om dinosaurier och lite allmänt annat sådär.
å jag kan verkligen helt ärligt säga att det som skrämmer mig långt mer än läskiga filmer som visas, å nyheter å i stort sett allt på tv, är naturprogram.
även om det handlar om liv å grunden till liv å fjärilar n that shit, så är det alltid skräckjagande musik, närbilder å en kamera som får en att känna sig jagad. man får alltid en känsla av att det i grund å botten alltid vinklas mot slutet av hela mänskligheten. handlar det om dinosaurier så drar dom jämförelser över hur vi skulle ha klarat oss i den miljön. vilket vi inte hade gjort. vi hade dött ut.
handlar det om vädret så berättar dom om hur obotliga konsekvenser det kan bli för mänskligheten av molnpreparering.
å tillsammans med timelapsefilmade moln som tycks sugas ut i intet, för att sedan blossa upp från ingenstans spelas beethoven på hög nivå, tillsammans med en berättarröst lika djup å skrovlig som ekot av en rökhosta i en mörk bergsgrotta, som säger att vi inte klarar oss bättre nu än vad vi gjorde för tusen år sedan, trots dagens teknik.
bilden tonar över till rymdfoton där tornados sveper över jorden å jämförelser dras mellan jorden å jupiter, som har en fruktansvärt stor orkan som går runt den år ut å år in - lika stor att den skulle kunna svälja hela jorden.
så ja, vi måste ju akta oss. för det finns ju förmodligen en väldigt stor risk att jorden hamnar så nära jupiter att vi sugs in i dess orkan. De vill också göra väldigt klart för oss att solen, en av de krafter som är orsak till allt liv, en gång kommer vara den som tar död på oss, å gör jorden obeboelig, då den kommer svälla upp och bränna sönder allt i sin väg.
när det handlar om växthuseffekten berättar de hur vi inte skulle klara oss länge, även med bara ett par graders temperaturskillnad. men så plötsligt, i ett program sade de, vilket var första gången man fick höra något annat än domedagssånger, att vi kommer inte ta död på jorden, vi kommer ta död på oss själva, men jorden kommer återhämta sig.
efter två miljoner år.
no worries then.
naturprogram är iaf det obehagligaste jag vet. jag blir rädd för att gå utanför dörren. för där finns jorden, å naturen.
så himla läskigt. men varför kan man inte skildra liv, utan att samtidigt skildra död? varför måste dom slänga upp i ansiktet på mig att jag ska brännas till döds av solen!
det har under ett par tillfällen dom senaste veckorna visats några olika program som jag bara av en händelse råkat se.
en gång handlade det om väder
en gång om växthuseffekterna å jorden i sin begynnelse
en gång handlade det bla om dinosaurier och lite allmänt annat sådär.
å jag kan verkligen helt ärligt säga att det som skrämmer mig långt mer än läskiga filmer som visas, å nyheter å i stort sett allt på tv, är naturprogram.
även om det handlar om liv å grunden till liv å fjärilar n that shit, så är det alltid skräckjagande musik, närbilder å en kamera som får en att känna sig jagad. man får alltid en känsla av att det i grund å botten alltid vinklas mot slutet av hela mänskligheten. handlar det om dinosaurier så drar dom jämförelser över hur vi skulle ha klarat oss i den miljön. vilket vi inte hade gjort. vi hade dött ut.
handlar det om vädret så berättar dom om hur obotliga konsekvenser det kan bli för mänskligheten av molnpreparering.
å tillsammans med timelapsefilmade moln som tycks sugas ut i intet, för att sedan blossa upp från ingenstans spelas beethoven på hög nivå, tillsammans med en berättarröst lika djup å skrovlig som ekot av en rökhosta i en mörk bergsgrotta, som säger att vi inte klarar oss bättre nu än vad vi gjorde för tusen år sedan, trots dagens teknik.
bilden tonar över till rymdfoton där tornados sveper över jorden å jämförelser dras mellan jorden å jupiter, som har en fruktansvärt stor orkan som går runt den år ut å år in - lika stor att den skulle kunna svälja hela jorden.
så ja, vi måste ju akta oss. för det finns ju förmodligen en väldigt stor risk att jorden hamnar så nära jupiter att vi sugs in i dess orkan. De vill också göra väldigt klart för oss att solen, en av de krafter som är orsak till allt liv, en gång kommer vara den som tar död på oss, å gör jorden obeboelig, då den kommer svälla upp och bränna sönder allt i sin väg.
när det handlar om växthuseffekten berättar de hur vi inte skulle klara oss länge, även med bara ett par graders temperaturskillnad. men så plötsligt, i ett program sade de, vilket var första gången man fick höra något annat än domedagssånger, att vi kommer inte ta död på jorden, vi kommer ta död på oss själva, men jorden kommer återhämta sig.
efter två miljoner år.
no worries then.
naturprogram är iaf det obehagligaste jag vet. jag blir rädd för att gå utanför dörren. för där finns jorden, å naturen.
så himla läskigt. men varför kan man inte skildra liv, utan att samtidigt skildra död? varför måste dom slänga upp i ansiktet på mig att jag ska brännas till döds av solen!
Kommentarer
Trackback
