frykowski

förra veckan var jag på sjukhuset. en kvinna log mot mig å rånade mig. Vi grälade. Jag skyllde på henne, å hon blev stött.
jag ville slänga mig ner på knä framför hennes fötter å skrika med sprutande tårar, å ett brustet hopp
 'jag kan inte ta det här din jävla hora, du kramar sönder mig som en liten papperlapp å bara bollar mig fram å tillbaka mellan dina mörklagda kumpaner. vart har jag hamnat imorgon då? på försäkringskassan? ska dom också våldta mig när jag inte har pengarna på sekunden. ni har mördat mig. Det känns fruktansvärt tungt att allt är så osäkert. Faktum är att jag är mycket pank, å jag vill ligga men det går inte. Lonely Pussy sad Pussy.
På ett år å några månader har jag å min psykoloog kommit fram till att jag inte tycker om att prata mig själv.
Men det är ju bra att vi gör framsteg. Det kunde ju varit så att jag inte ens sa att jag inte tycker om att prata om mig själv.
Å vad hade vi då vetat om mig.
Om ett å ett halvt år ska jag säga att jag inte tycker om gröt.
då vet vi allt.
Å då är jag frisk.

konstigt nog blev jag medbjuden på försäkringskassans personalfest ikväll. 400 pers eller nåt. jag följde inte med. tänk om min ärkefiende jesper varit där. Han skulle stött på mig igen det jävla ludret. jag trodde så gott om honom till en början.
det gjorde nog hans mamma också innan hon fann honom på toaletten med sina 60-åriga väninnor.
grejen var bara att han gav inte.
han tog emot.
toalettborsten,
av två 60-åriga seniga dammiga damer.
en flicka började gråta av min angie-låt inatt. det kom mycket olägligt eftersom jag ville komma hem tidigt. Men eftersom det var jag som spelat upp låten kände jag ett visst måste att trösta henne. Fan vad jag arg över det nu när klockan är sju å jag inte somnat än för jag blev för speedad när jag kom hem å var vaken i flera timmar till.
å jag gillar ente ens henne. Hon är kåt på michel. Jag kan inte hindra dom, jag vet. alla vill ha en bit av honom. Men jag gillar inte att få det uppslängt i ansiktet på mig.
Men hur avundsjuk får man va egentligen. Hon alltså.
Om jag pratar om michel tar hon över situationen fullständigt, för hon KÄNNER ju Michel, som om inte jag tror mig känna honom också.
Å övergår jag då till å snacka med brorsan så kommer hon å slänger upp sin vidriga fitta i ansiktet på honom ist. Whatever. Jag kom hem sent.
Så sent att jag bestämde mig för att överraska min mor med att göra iordning frukost till henne tills att hon vaknade. Sen satt vi å PRATADE om jobb å vänner å sånt...det var mycket sällsynt å ganska trevligt.
mitt hjärta är helt brustet. Det är som det inte kan slå längre. Varenda männsika som någonsin har stått mig nära har lämnat mig eller svikit mig. Jag tror inte jag litar på någon längre, för jag får alltid hjärtat uppslitet genom strupen, sen slängs det i en vattenpöl, å där ligger det å slår ringar på ytan. Men det glöms bara bort i rymden.

 Efter att jag störtat ut från sjukhuset i ren panik av att alla mina pengar plötsligt var borta, gick jag till kyrkan.
Jag satt där i säkert en halvtimma. Det var väldigt rogivande å jag bad om förlåtelse för alla mina synder å blablabla. Jag är ändå mörk i själen. tack jesus. Gud gav mig en gåva. Att vara så trasig att jag ständigt måste ha ett gott mål i sikte.
Jag har hört att Gud bara ger en precis så mycket man klarar av. Jag önskar jag klarade av mindre.
Skjut mig i huvudet!
påväg ut från kyrkan stod jag länge å betraktade tre afischer som satt INNE i kyrkan.
På den i mitten, som var mest påtaglig av de tre, stod det med stora svarta bokstäver:
BLOGGA MED THOMAS
jaha, ok. men vi bränner  väl bibeln då. Bloggen är den nya Psalmen. 
bloggen är din tröst. bloggen förlåter. bloggen svarar. Thomas är den nya Jesus.
Thomas min hjälte. vem du än är