frykowski

Lyssnar på shocking blue å känner mig en aning nere. Men det är bättre imorgon. Det är bara dom här nätterna.
Livet känns för närvarande avskalat. Som att varje dag är ett glas vatten å en skiva bröd.
helt enkelt Livets nödtorft ,å varje dag är en söndag.

alla människor på jorden är uppfostrade till att se någon form av sanning. Men jag kan inte komma på min. jag borde veta vad jag tror vid det här laget. vad jag ser för mening å vad jag har för avsikter.  men jag känner mig fullständigt vilsekommen å förvirrad.
är det här allt lixom. är det här vad jag varje morgon när jag vaknar ska försöka svälja ner. å är det här det jag är född till.
för närvarande är jag en fullkomligt bortkastad dåre.

Mina tidigare drömmar har nog brutit ner sig själva, å bevisat varandra vara utan framtid. 
Jag har haft trostföreställningar förr, å det ger en viss tröst å jag vill ha dem tillbaka, men jag tror tyvärr inte min vilja att tro är starkare än mitt behov av att veta.
 Å därmed har lixom hela grejen med att ha något att tro på, som är bättre än det här, ingen vidare slagkraft.
Jag önskar jag hade en tro så stark att om jag blev blind, så skulle jag ändå kunna säga att det inte spelar någon roll vilken sida av pappret som hamnar uppåt, för det finns något skrivet på båda sidor för mig. Å jag behöver inte se det för att det ska finnas där.
För det är bara som ett papper. Å tyvärr vet jag inte om något skrivits åt mig, å tyvärr kan jag inte sudda ut det jag faktiskt skrivit själv. Jag önskar jag kunde göra om allt. Å veta bättre den här gången.
min enda övertygelse är nog kärlek. Kärlek som atomvapen. Om min kärlek drog en suck å sprängdes skulle hela universum implodera. En gudomlig orgasm. Sex is great.
And life is probably fiction
but without it you'd be dead

Jag kan inte på ett tillräckligt vis förklara hur det värmde i bröstet när Michel utbrast att han saknar den dagen i somras då vi var i sandviken. Att han tänkte på det..det betydde så jävla mycket.
jag pratade om den dagen bara häromdagen..min lillebrors flickvän fick lyssna på mig när jag berättade om det magiska den dagen. Vi plockade salmbär å gick på klipporna. Jag minns det i detalj. å det skabbiga cafét vi åkte till efteråt. med getingarna. det var så varmt  å underbart ute..jag var säkert arg halva dagen som jag ofta  är. men det är ju inte på helt allvar. michel förstår det roliga i min ilska. its a part of meeeeee.
jag saknar michel så himla mycket. å att han tänker på den dagen...det får mig att sakna honom ännu mer.


till något annat så är det trevligt att jag har en ny  vän. å en av låtarna han har skrivit är jag mycket förtjust i.
fast jag märker att min engelska inte är så bra. den är bra när jag skriver, men fan vad svårt det ä'r ändå att prata på engelska, när det är hela tiden lixom.
å på måndag börjar min kurs. är lite nervös.

X

Jag var lika sne som vanligt när jag vaknade imorse. Alltid en sne liten skosula.
Men jag kände mig ändå utvilad på ett sätt som jag inte varit på länge...jag tror det i folkmun kallas energisk.
Efter en natt då jag totalpanikat över hela mitt liv å undrat hur i helvete allt ska gå, så bestämde jag mig sedan för att börja ta tag i allt på allvar.
Jag log fast jag inte var glad. det är en början!
Jag ringde alla samtal som skulle börja styra det i rätt riktning. när jag tillslut fick tag på rätt man på komvux blev det också helt rätt. han var snäll å lät mig börja kursen tidigare än vad den egentligen börjar.
Jag tror han hörde min desperation.
jag sa att jag måste, å om det inte går ville jag veta nån annan kurs som jag kunde börja på direkt. å att jag måste, å måste. verkligen MÅSTE.
då skrattade han å sa: har du tråkigt? ingenting å göra? dagar kan vara långa.
det var mycket roligt. han berömde mig för betyget på förra kursen å jag blev duktig. sen har jag pratat hela dan känns det som. varit speedad. å folk har lagt märke till min glädje. Men vad som slog mig idag, var att nog för att det är fruktansvärt bottenlöst att vara ensam i sin nedstämdhet å sina nätter då man bara vill skrika för att man saknar, å behöver någon så nära som kan hålla om en då man tror att man faller, trots att man ligger fastnaglad i sängen, så är det nog ännu mer sorgligt att inte ha någon att dela sin glädje med.
för även om man kan hållas samman av att hjälpa varandra genom svåra tider, så är det ändå glädjen, å det man glädjs åt tillsammans som håller hela kärlekeen uppe.
att titta på varandra å le. men michel har inte kunnat se hur glad jag varit idag. å det är verkligen synd. det är nog därför jag ler så sällan. jag vill titta in i hans underbara ögon när jag ler, så början han le också.
som han gör i webkameran på kvällarna..men jag vill hapå riktigt...
  en fågel viskade i mitt öra att jag är som den personen i filmer som man tröttnar på. Det är en kall sak att säga, å jag blev ledsen. För vad är skillnaden. om man tröttnar på att se en karaktär i en film, varför skulle man inte tröttna av att se den på riktigt. å kanske ännu mer. en film behöver man ju bara genomlida i nån timma.
vadå, vill du sluta titta? biatch


nattens kärlek å skönhet går till michel.
En god karaktär. En snygg man. Ett vänligt hjärta.
 En film jag aldrig skulle stänga aaaaaaav

trubbel. jag är trött. vaknade strax efter att jag lyckats somna, trots den djävulska fullmånen, av att P stormade in i mitt rum. Först sa hon en massa jag inte förstod, sen sa hon att datorn visade mycket märkliga meddelanden. Sen stannade hon upp i sin panik å frågade "men varför ligger du sådär med sladdarna??" jag tittade ner på min kropp, orörlig av trötthet, å såg att jag kastat täcket långt bortom sängen, å att jag låg med benen brett isär, å armarna rakt bakåt iett skarpt V. Å på min mage låg alla sladdar som egentligen har sin plats nedanför å bredvid min säng. Datorsladden, Lampsladden, Mobilsladden Å kameraladdaren. Som vanligt började jag ljuga å förklara mig, som jag alltid gör när någon frågar något när jag egentligen sover. Jag minns att jag tydligt försökte få fram att jag inte hade kunnat sova, (som dock var en sanning i förklaringen) och att jag bestämt mig för att se på en film å att jag försökt koppla in sladdarna i datorn för att få igång den, men att de inte hade passat, å att jag måste ha slocknat mitt i sladdprovningen. Men datorn var inte ens i mitt rum vid tillfället, så jag ljög alltså. Jag undrar varför jag i min sömn aldrig bara kan säga precis som det är. Att jag inte hade någon aning om varför jag hade ett helt ormbo av sladdar utbredda över hela min mage å mina lår. jag gick upp å fixade problemen med datorn, duktig som jag är. nu hör jag musik i huvudet å tror nästan att jag drömmer. eller vänta, musiken kommer från datorn. tänk om jag hade en liten katt i min säng. mjaou

Det kändes skönt å träffa alla igår igen. Det var typ som vanligt.
har en stor klump i hjärtat idag. det är så kyligt å vakna upp. drömmer ofta på nätterna om nånting helt annat än det här.
det kan lixom vara kärleksfullt. men sen vaknar jag, å dagarna är helt iskalla. det finns ingen värme här.
blir ju helt trasig av det. jag saknar det för mycket. värmen å alt det där. att inte va ensam i allt.
försökte prata med min psykolog sist jag var där. men det är inte samma sak. hon tycker jag har problem med ilska.
men jag vet inte riktigt. jag blir oftast arg när jag inte känner mig uppskattad eller nåt. när det känns som man försöker olika saker som inte går fram.
jag kommer nog bli utan pengar i december. säkert januari också. det är verkligen inte bra.
fuck this shiiiiiiiiiiiit

Vaknade tidigt idag, men såg ingen anledning till att gå upp.
faktum är att det inte gick. det var för kallt. Något jag inte ställer upp på.
Sen ringde michel å tyckte att jag skulle gå upp. Michel är en självplågare utav det slag jag allra minst kan förstå.
Den som springer upp ur sängen så fort klockan ringer. Vem vet, kanske ligger han vaken redan nån timma innan klockan slår, som ett barn på julafton, å kan knappt stå ut i väntan på att han ska få springa upp. Kasta sig ut i rummets morgonkyla. För att sen äta gröt. Det är självplågeri.

Inte för att jag egentligen bryr mig om politik riktigt, även om jag kanske borde, men jag tycker ändå det är skönt att slippa giftblandaren Bush nu.
Det är skrämmande att en man med en sådan maktposition är så idiotiskt stendum.
Iaf är det så han får sig själv att se ut. Jag litar inte för en sekund på honom.
om man tänker eftger en sväng så kan man säkert hitta alla möjliga kopplingar mellan honom å sataniska sekter.
vem vet. han kan vara bög också.
Giftblandare.

jag är hur trött som helst. faktum är att jag inte står ut.
Jag är så in i helvete arg. lyckligtvis är det ingen hemma. var någon hemma skulle jag bli så arg att jag skulle gråta.
Jag vill inte att någon distraherar mig från å städa. För det är det enda som är tillräckligt ansträngande att jag lyckas hålla mig i schack idag. har städat hela lägenheten mycket grundligt. förutom mitt rum. där tar det stopp. jag vill inte gå in där på dagtid. då flipppppar jag bara. för det är mörkt å kallt. det är som en cell. det är riktigt hemskt.
lyssnar på funk. det känns bra å rätt med funk idag.