frykowski

trubbel. jag är trött. vaknade strax efter att jag lyckats somna, trots den djävulska fullmånen, av att P stormade in i mitt rum. Först sa hon en massa jag inte förstod, sen sa hon att datorn visade mycket märkliga meddelanden. Sen stannade hon upp i sin panik å frågade "men varför ligger du sådär med sladdarna??" jag tittade ner på min kropp, orörlig av trötthet, å såg att jag kastat täcket långt bortom sängen, å att jag låg med benen brett isär, å armarna rakt bakåt iett skarpt V. Å på min mage låg alla sladdar som egentligen har sin plats nedanför å bredvid min säng. Datorsladden, Lampsladden, Mobilsladden Å kameraladdaren. Som vanligt började jag ljuga å förklara mig, som jag alltid gör när någon frågar något när jag egentligen sover. Jag minns att jag tydligt försökte få fram att jag inte hade kunnat sova, (som dock var en sanning i förklaringen) och att jag bestämt mig för att se på en film å att jag försökt koppla in sladdarna i datorn för att få igång den, men att de inte hade passat, å att jag måste ha slocknat mitt i sladdprovningen. Men datorn var inte ens i mitt rum vid tillfället, så jag ljög alltså. Jag undrar varför jag i min sömn aldrig bara kan säga precis som det är. Att jag inte hade någon aning om varför jag hade ett helt ormbo av sladdar utbredda över hela min mage å mina lår. jag gick upp å fixade problemen med datorn, duktig som jag är. nu hör jag musik i huvudet å tror nästan att jag drömmer. eller vänta, musiken kommer från datorn. tänk om jag hade en liten katt i min säng. mjaou