Life is fiction
Jag var lika sne som vanligt när jag vaknade imorse. Alltid en sne liten skosula.
Men jag kände mig ändå utvilad på ett sätt som jag inte varit på länge...jag tror det i folkmun kallas energisk.
Efter en natt då jag totalpanikat över hela mitt liv å undrat hur i helvete allt ska gå, så bestämde jag mig sedan för att börja ta tag i allt på allvar.
Jag log fast jag inte var glad. det är en början!
Jag ringde alla samtal som skulle börja styra det i rätt riktning. när jag tillslut fick tag på rätt man på komvux blev det också helt rätt. han var snäll å lät mig börja kursen tidigare än vad den egentligen börjar.
Jag tror han hörde min desperation.
jag sa att jag måste, å om det inte går ville jag veta nån annan kurs som jag kunde börja på direkt. å att jag måste, å måste. verkligen MÅSTE.
då skrattade han å sa: har du tråkigt? ingenting å göra? dagar kan vara långa.
det var mycket roligt. han berömde mig för betyget på förra kursen å jag blev duktig. sen har jag pratat hela dan känns det som. varit speedad. å folk har lagt märke till min glädje. Men vad som slog mig idag, var att nog för att det är fruktansvärt bottenlöst att vara ensam i sin nedstämdhet å sina nätter då man bara vill skrika för att man saknar, å behöver någon så nära som kan hålla om en då man tror att man faller, trots att man ligger fastnaglad i sängen, så är det nog ännu mer sorgligt att inte ha någon att dela sin glädje med.
för även om man kan hållas samman av att hjälpa varandra genom svåra tider, så är det ändå glädjen, å det man glädjs åt tillsammans som håller hela kärlekeen uppe.
att titta på varandra å le. men michel har inte kunnat se hur glad jag varit idag. å det är verkligen synd. det är nog därför jag ler så sällan. jag vill titta in i hans underbara ögon när jag ler, så början han le också.
som han gör i webkameran på kvällarna..men jag vill hapå riktigt...
en fågel viskade i mitt öra att jag är som den personen i filmer som man tröttnar på. Det är en kall sak att säga, å jag blev ledsen. För vad är skillnaden. om man tröttnar på att se en karaktär i en film, varför skulle man inte tröttna av att se den på riktigt. å kanske ännu mer. en film behöver man ju bara genomlida i nån timma.
vadå, vill du sluta titta? biatch
nattens kärlek å skönhet går till michel.
En god karaktär. En snygg man. Ett vänligt hjärta.
En film jag aldrig skulle stänga aaaaaaav
Men jag kände mig ändå utvilad på ett sätt som jag inte varit på länge...jag tror det i folkmun kallas energisk.
Efter en natt då jag totalpanikat över hela mitt liv å undrat hur i helvete allt ska gå, så bestämde jag mig sedan för att börja ta tag i allt på allvar.
Jag log fast jag inte var glad. det är en början!
Jag ringde alla samtal som skulle börja styra det i rätt riktning. när jag tillslut fick tag på rätt man på komvux blev det också helt rätt. han var snäll å lät mig börja kursen tidigare än vad den egentligen börjar.
Jag tror han hörde min desperation.
jag sa att jag måste, å om det inte går ville jag veta nån annan kurs som jag kunde börja på direkt. å att jag måste, å måste. verkligen MÅSTE.
då skrattade han å sa: har du tråkigt? ingenting å göra? dagar kan vara långa.
det var mycket roligt. han berömde mig för betyget på förra kursen å jag blev duktig. sen har jag pratat hela dan känns det som. varit speedad. å folk har lagt märke till min glädje. Men vad som slog mig idag, var att nog för att det är fruktansvärt bottenlöst att vara ensam i sin nedstämdhet å sina nätter då man bara vill skrika för att man saknar, å behöver någon så nära som kan hålla om en då man tror att man faller, trots att man ligger fastnaglad i sängen, så är det nog ännu mer sorgligt att inte ha någon att dela sin glädje med.
för även om man kan hållas samman av att hjälpa varandra genom svåra tider, så är det ändå glädjen, å det man glädjs åt tillsammans som håller hela kärlekeen uppe.
att titta på varandra å le. men michel har inte kunnat se hur glad jag varit idag. å det är verkligen synd. det är nog därför jag ler så sällan. jag vill titta in i hans underbara ögon när jag ler, så början han le också.
som han gör i webkameran på kvällarna..men jag vill hapå riktigt...
en fågel viskade i mitt öra att jag är som den personen i filmer som man tröttnar på. Det är en kall sak att säga, å jag blev ledsen. För vad är skillnaden. om man tröttnar på att se en karaktär i en film, varför skulle man inte tröttna av att se den på riktigt. å kanske ännu mer. en film behöver man ju bara genomlida i nån timma.
vadå, vill du sluta titta? biatch
nattens kärlek å skönhet går till michel.
En god karaktär. En snygg man. Ett vänligt hjärta.
En film jag aldrig skulle stänga aaaaaaav
Kommentarer
Postat av: Mich
Nej, du missförstod som vanligt vad jag sa. Jag sa "en karaktär man blir trött på". Och med det menade jag att om man ser på en film med en person som har värsta chansen framför sig, men inte tar den så blir man som tittare frustrerad.
Trackback
