frykowski

Lyssnar på shocking blue å känner mig en aning nere. Men det är bättre imorgon. Det är bara dom här nätterna.
Livet känns för närvarande avskalat. Som att varje dag är ett glas vatten å en skiva bröd.
helt enkelt Livets nödtorft ,å varje dag är en söndag.

alla människor på jorden är uppfostrade till att se någon form av sanning. Men jag kan inte komma på min. jag borde veta vad jag tror vid det här laget. vad jag ser för mening å vad jag har för avsikter.  men jag känner mig fullständigt vilsekommen å förvirrad.
är det här allt lixom. är det här vad jag varje morgon när jag vaknar ska försöka svälja ner. å är det här det jag är född till.
för närvarande är jag en fullkomligt bortkastad dåre.

Mina tidigare drömmar har nog brutit ner sig själva, å bevisat varandra vara utan framtid. 
Jag har haft trostföreställningar förr, å det ger en viss tröst å jag vill ha dem tillbaka, men jag tror tyvärr inte min vilja att tro är starkare än mitt behov av att veta.
 Å därmed har lixom hela grejen med att ha något att tro på, som är bättre än det här, ingen vidare slagkraft.
Jag önskar jag hade en tro så stark att om jag blev blind, så skulle jag ändå kunna säga att det inte spelar någon roll vilken sida av pappret som hamnar uppåt, för det finns något skrivet på båda sidor för mig. Å jag behöver inte se det för att det ska finnas där.
För det är bara som ett papper. Å tyvärr vet jag inte om något skrivits åt mig, å tyvärr kan jag inte sudda ut det jag faktiskt skrivit själv. Jag önskar jag kunde göra om allt. Å veta bättre den här gången.
min enda övertygelse är nog kärlek. Kärlek som atomvapen. Om min kärlek drog en suck å sprängdes skulle hela universum implodera. En gudomlig orgasm. Sex is great.
And life is probably fiction
but without it you'd be dead