puta madre!
ytterligare en dag har gått. Det är så jävla mycket som tynger mitt bröst att jag nästan börjar tycka det är skönt.
Det kommer ju tillslut till en punkt då man bara glädjs åt att man faktiskt känner något å inte är ett sånt där hjärndött halv-kadaver.
Men faktum är att jag vill ta min gitarr i halsen å slunga den ner i marken, å fortsätta även efter den gått sönder.
alltså jag vill förstöra den. å sen vill jag slänga i mig saker som gör mig sådär underbart relaaaaxed å skratta hela natten.
sen vill jag ha en vacker kvinna framför mig. som ska klä av sig eller nåt. å jag skulle också kunna göra det. bara som ett rent nöje lixom.
äh jag vet inte. jag vill nog ha vadsomhelst som kan väga upp saknaden av kärlek. men faktum är att ingenting kan ersätta kärlek.
tillslut lägger man sig ner å blundar, å inser att på andra sidan väggen, å ovanför taket å under golvet ligger någon annan å tycker att just den är den ensammaste i världen.
det är ett kärlekslöst hus, det är en kärlekslös värld å man kan kämpa så hårt för att hitta något att fästa sig vid. Men hur hårt man än fäster sig så lossnar man tillslut som ett litet frimärke. faller platt på marken å trampas på tills man färglös luckras upp å vet inte hur man ska hitta hem igen. herregud.
ärligt talat, det är först nu jag känner mig arg på personer å händelser som genom mitt liv försvårat allt för mig.
jag är så arg över det att jag kan bli arg på en bok, en lampa eller vad som än råkar stå framför mig med sin bleka opersonlighet. Jag kan bli förbannad på ett föremål som bara finns där, men som aldrig kan visa nåt. en lampa ler aldrig mot mig. Men det blir så, om jag ska försöka undvika att lägga min ilska på de människorsom egentligen gjort sig förtjänt av det. Men jag vill inte vara arg på människor. Jag vill inte va elak eller straffa nån. Jag vill bara att alla minnen av det ska försvinna. å det stör mig att jag fortfarande inte kan prata om allt. att jag måste slingra mig ur det hela tiden.
å det stör mig att jag inte kan få ett gensvar när jag lägger ut min ilska på ett dött föremål. Jag vill inte att de ska vara döda föremål. jag vill att mina saker ska prata med mig, jag vill ha sällskap! min lampa ger mig ett vackert orangevarmt ljus, precis den lyster jag vill ha från en väldigt speciell människa när den tittar på mig.
jag önskar min lampa var michel som lyste bredvid mig.
